Regisserad av: Marcus Lindeen.
I rollerna: Orlando Fagin, Mikael Johansson.
Speltid: 58 minuter.
Genre: Dokumentär.
Ända sedan jag såg bilden som pryder framsidan till en Cinema upplaga har jag velat se Ångrarna. När jag läste om den så verkade det som en av de mesta sevärda dokumentärerna på länge.
Ångrarna handlar om Mikael Johansson och Orlando Fagin, som båda två har bytat kön från man till kvinna - och ångrat sig. De båda har påbörjat förvandlingen tillbaka till man, och diskuterar, filosoferar, och delar med sig av sina erfarenheter.
Det är en oerhört berörande, intressant, och stundtals skrämmande och komisk film om två människors livsöden. Hur två personer som är så fruktansvärt olika som personerna tagit sig igenom samma process.
Men det är inte bara detta som är så fantastiskt med ångrarna, utan det är också hur man har byggt upp filmen. Dess enkelhet bidrar så fruktansvärt mycket till känslan berättelserna inger. De sitter nämligen i ett kolsvart rum i varsen stol med en lampa som lyser upp platsen de sitter på, och denna scen varvas med diabilder de visar för varandra samt inslag av hemmavideos från de svunna tiderna.
Ångrarna krälar verkligen in under skinnet på en, och berör inte endast könsbyten utan också hur det är att känna att man inte har någon plats här i världen, hur man inte känner sig bekväm i vare sig manlig eller kvinnlig kropp. Det utvecklas till att bli både existentiellt och filosofiskt, och kommer inte på länge lämna min hjärna.
Cinema hade fel med sin rubrik, Ångrarna spränger inte gränser, den fullkomligt förintar dem.
OBS! Ångrarna går att se HÄR
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar