Grace (2009)

Titel: Grace.

Regisserad av: Paul Solet.

I rollerna: Jordan Ladd, Gabrielle Rose, Samantha Ferris, Malcolm Stewart, Stephen Park, Serge Houde.

Speltid: 85 minuter.

Genre: Skräck.

En av två filmer jag bestämde mig för att kolla upp efter att ha läst det senaste numret av Cinema, en riktigt bra svensk filmtidning. Det var en kolumnist som tog upp dom,så jag bestämde mig för att se dem.

Grace handlar om en mor och hennes man som länge försökt få barn men med upprepade missfall. De båda råkar ut för en bilolycka tillsammans, och mannen omkommer. Självklart förväntas då ännu ett missfall, men i sorgen vill kvinnan låta barnet komma ut den naturliga vägen, så hon väntar ensam tills det är dags. När hon föder är såklart barnet dött, men lyckas på ett mirakulöst sätt att bringa barnet åter i liv genom att bl.a. försöka amma det döda barnet. Men när hon börjar ta hand om lilla Grace inser hon att barnet inte riktigt är som barn brukar vara...

Historien utvecklas till en hårresande historia om moderskärlek till den gränsen där det bara anses bisarrt. Mycket av det som händer grundas stenhårt på kvinnans obotliga vilja över att ha ett barn, och ge den all kärlek den någonsin kommer behöva. Av samma kval lider även mannens mamma av, och hon vill till varje pris vara moder igen, vilket förstärks av att hennes älskade son omkommer.

Jag tror aldrig att jag har tyckt mig, speciellt barnafödandet, varit så vidrigt förut. Jag grimaserade, stirrade äcklat och bet på naglarna. Det var väldigt hög obehaglighetskänsla. Absolut inte på ett dåligt sätt dock, det gillade jag med den här filmen. Den är inte överdrivet gore bara för att chocka, utan den är obehaglig, och  det är det som chockar.

Och moderskärleken, som man kan anse rinner över lite i slutet, att det blir lite väl mycket, tycker däremot jag faktiskt känns trovärdig. Jag tror faktiskt, och sympatiserar fullständigt med kvinnan. Trots detta äckel och obehag, så känns det faktiskt som att efter allt hon har gått igenom, så skulle detta kunna vara möjligt.

Det kan också vara en stor anledning till att den här filmen blir så obehaglig som den är.